Ett praktfullt hotell, skapat av ett sjömanshus. Stora hotellet är precis som Umeå evigt förknippat med stadens långa historia som betydande sjöfartsstad.

Trots sitt läge långt från de stora världshaven är Umeå en synnerligen saltstänkt stad. På 1760-talet fick staden rätt till sjöfart på utlandet vilket kulminerade under 1800-talet. Detta blev de stora segelfartygens århundrade då sjöfarten präglade och byggde Umeå. En tid då skepp, manskap och last färdades från Västerbotten till hamnar jorden runt.

1844 etablerades Umeå Sjömanshus, en sorts fackförening och försäkringskassa för sjöfolk. 1892 köpte man två tomter vid Umeälven och lät arkitekten och västerbottningen Viktor Åström rita ett kombinerat sjömanshus och stadshotell. En byggnad som kom att präglas både av sjöfart och av prakt.

Stora Hotellet stod klart i oktober 1895 och blev Umeås nöjescentrum och platsen för stadens officiella högtidligheter. Här fanns gästrum, festvåning med Umeås största festsal, matsal, schweizeri och biljardsalong samt terrass mot älven med musikestrad och servering. Efter några år byggdes musikpaviljong och en teater på platsen.

Från samma byggnad blickade Umeå Sjömanshus ut över älven som var den viktigaste kommunikationsleden. På Sjömanshuset skrev man in sjömän i handelssjöfart, man förmedlade jobb, förde förteckningar över sjöfolk, utfärdade mönstringsdokument, skötte register över fartyg, last, avgifter, betalade understöd, bedrev utlåning och så vidare.

På Stora Hotellet möttes med andra ord två världar. Väderbitet sjöfolk, redare och skeppsbyggare mötte Umeåsocieteten, kungligheter och andra prominenta gäster. När den stora världen kom till Umeå, kom den till Stora Hotellet.

Hotelldirektören som seglade med Nordenskiöld

Inför öppnandet av Stora Hotellet arrenderade Sjömanshuset ut hotelldriften. Dess förste innehavare och källarmästare hette Gotthard Zetterberg, en man med erfarenhet av livet till sjöss såväl som av hotellverksamhet. Han började inom hotell- och restaurangvärlden redan i unga år. 1883 avseglade han som 20-åring med Adolf Nordenskiöld på dennes Grönlandsexpedition där han tjänstgjorde som steward på ångfartyget Sofia. Den stora frågan som Nordenskiöld ville ha svar på var om Grönlands inre verkligen var helt istäckt, eller kunde vara grönt. Expeditionen blev ingen större succé eftersom allt man hittade var – is.

Efter sina äventyr till havs hamnade Gotthard så småningom i Bollnäs där han var anställd på järnvägshotellet i den legendariska fru Wilhemina Skoghs ”kräfvande tjänst”. Fru Skogh blev senare VD för Grand Hôtel i Stockholm.

1895 anlände Gotthard Zetterberg till Umeå där Sjömanshusets direktion tog emot honom med öppna armar. Gotthard blev dess förste hotelldirektör med en personalstyrka på närmare 150 personer. I nästan 18 år höll han hov på Stora Hotellet där ”punschen rann i strida strömmar” och var med sin generositet och genuinitet en länk mellan sjömanshuset och det festklädda hotellet.

Gotthard blev en central gestalt i Umeå som engagerade sig i sin nya hemstad. Under flera år var han ordförande för Norra Sveriges Restaurangförening och satt med i Umeås trädplanteringskommitté där han arbetade för stadens förskönande med parker och planteringar. Den 7 januari 1913 dör Gotthard Zetterberg, Umeå går man ur huse och följer honom till den sista vilan på Västra begravningsplatsen vid Storgatan.

Efter Gotthards död drevs hotellet vidare i två år av hans hustru Fredrique. När källarmästare Magnus Dahl därefter tog över hotellet var en era över. Men Stora Hotellet skulle komma att fortsätta att dominera nöjeslivet i Umeå under många år. Gotthard och Fredrique Zetterberg hade satt tonen.